Direktlänk till inlägg 19 september 2008

Konstant.

Av Sandra Mårtensson - 19 september 2008 00:52

Jag har tvingat mig själv att inse... ingen kan förhindra det som skett, ingen kan få det ogjort. Jag kan be om att jag aldrig skulle ha älskat Emil, aldrig spenderat min första stora kärlek på Niklas, aldrig fick stryk, aldrig hamnade utanför i alla klasser, aldrig grät mig till sömns för mina svekna löften... visst, ja kan be om det men vad tjänar det till?


Jag har planer på att en gång i mitt liv skaffa mig en tatuering, det ska vara Ludde på min skuldra <3 min far tyckte det var ett dumt val just eftersom det är bara en av hundarna vi har haft, men för mig var inte han en i mängden. Alla säger att Ludde var något speciellt, han var en sjukt bra hund som alla älskade, men! Det finns ett stort MEN! För mig var Ludde mer än bara en underbar hund... han var den som satt med mig när jag grät och inte visste vem jag skulle vända mig till, jag brukade sitta där i timmar och bara begrava mina ögon i hans mjuka päls och låta tårarna rulla.


Hela mitt liv har jag sett det som en skam att gråta, men med Ludde var det okej... på sitt sätt så visade han för mig att han verkligen ville att jag skulle le...att jag skulle vara den glada Sandra som han lekt med så många ggr.


Jag saknar honom så mycket... min älskade Ludde. Min hundbror <3 jag kan inte sätta ord på hur mycket han har betytt för mig under min uppväxt, jag tror han fick mig att överleva...annars hade jag gett upp. Kan du förstå hur min värld rasade samman då han dog? Hur hela min existens sattes på prov då min trygghet i varje sekund lämnade jorden för att segla över fjärran marker... Jag saknar honom så mycket.


Ludde!

Om jag kunde tala med dig igen som jag brukade göra...då skulle jag ge dig ett torkat grisöra, sätta mig ner jämte dig på kudden och stirra in i hallväggen precis som förr... jag skulle sitta där tills orden började välla ur mig... så fort du märkte att jag var upprörd hade du kommit med din nos in under min arm och buffat så jag höll den om dig och klappade dig. Du visste att det lugnade mig och fick mig trygg. Jag saknar dig min vän <3 du är den enda som verkligen alltid har varit där och du är den enda som aldrig lovat det.

Ludde jag älskar dig och du skall pryda min axel...sen möts vi i himlen när jag dör <3 vi ses snart hoppas jag <3

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sandra Mårtensson - 5 november 2008 00:50

Jag går nu till lillagget.blogg.se istället när du kommer in på sidan så fattar du varför ;)...

Av Sandra Mårtensson - 4 november 2008 21:47

Nu var det ju så att jag och Carro begav oss ut till Knobbesholms skogen för att plocka svamp :D det var mycket trevligt och vi fick oss många glada skratt. Vi fick båda uppleva min extremt dåliga humor då jag snackade engelska och sa massa dumheter ...

Av Sandra Mårtensson - 3 november 2008 12:49

Att tala retoriskt kan nog inte vara det enklaste, man tyckte/tycker att logos, patos och etos passar bra in.   Jag är trött och orkar inte mer just nu men jag är intresserad av detta, tro mig! ...

Av Sandra Mårtensson - 26 oktober 2008 22:58

Jag har ont i handleden... det skrämmer mig. Två fingrar gör extremt ont och detta skrivs till mesta del med min vänsterhand då det är högerhanden som krånglar.  Jag kan bara använda pekfingret på högerhanden resterande gör för ont att använda. Jag &...

Av Sandra Mårtensson - 21 oktober 2008 20:18

Jag satt och kollade igenom mina bilder... jag såg en bild på en killkompis som jag har varit lite småkär i... sen när jag satt och stirrade sönder mig på bilden kunde ja inte annat än upptäcka hur hans kompis satt och tittade på mig. Hans kompis var...

Presentation

Omröstning

Jaha...vad säger du?
 Boll
 Banan
 Pling
 Plong
 Nej

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2008 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards